Ingen hade behövt dö… men den första stenen var kastad

Två familjer driver varsin restaurang i en medelstor stad. Det ekonomiska läget i båda restauranger är tufft men båda restauranger har mat som håller hög kvalitet. Det tråkiga för deras verksamheter är att båda restauranger serverar ungefär samma utbud av mat och därmed konkurrerar om ungefär samma kundkrets. Som att det inte redan var ett ansträngt läge så har kundernas mat-preferenser börjat röra sig mot nya typer av mat. För att skjuta upp sina ekonomiska problem så har ägarna i båda restauranger fuskat på olika sätt för att minska sina förluster – de fifflar med skatteredovisningen, använder sig av sämre råvaror än vad de marknadsför, anställer papperslösa osv.

I och med att restaurang-ägarna inte känner till att de minskande intäkterna främst beror på förändrade kundpreferenser så förklarar varje sida sin beklagliga situation med att affärsrivalens verksamhet suger åt sig de egna kunderna. Den här uppkomna spänningen mellan affärsrivalerna utspelar sig mot en situation där varje part är medveten om att den andra fuskar i sin verksamhet. Misstänksamheten som finns mellan rivalerna har redan lett till incidenter – det har förekommit skadegörelse och tips till myndigheter om ojusta förhållanden. Den enda anledningen till att det inte har brutit ut ett fullskaligt krig mellan restaurang-ägarna är att på varje sida om konflikten finns en stor och välsammanhållen släkt – restaurang-ägarna förstår att ett krig skulle bli väldigt blodigt då ingen på förhand har ett tydligt övertag.

Den ekonomiska frustrationen kring restaurangerna har nu sått frön av agg mellan de två släktena och vid det här laget är många konfrontationer mellan familjerna en direkt fortsättning på den upprörda stämningen mellan de. Det har hunnits med slagsmål, vandalisering, utpressning mm – allt utom mord. Döden är fortfarande en ”röd linje” då de inblandade är kloka nog att veta att efter det första dödsfallet så finns det ingen återvändo. De har hittills klarat av att tillfoga en beräknad mängd skada. Vad de inte kan rå för är att konflikter inte bara blir blodigare av överträdelser utan även av misslyckade försök till försoning. ”Krigsdimman” kan nämligen förvandla vänliga gester som slutar olyckligt till monumentala bevis på den andra partens genomruttna och opålitliga natur.

”Det här upplösningstillståndet måste få ett slut” tänker en person från den ena familjen. Den här personen studerar i universitet och i samma klass finns en person från den andra familjen. De här två personerna har hört gott om varandra men har ingen etablerad relation med tanke på den känsliga familjesituationen. Den ena personen tar ett första steg mot ett fredsinitiativ i skolans matsal – folkmassan runt de blir till en garant om att det inte kommer att spåra ur då det finns gott om personer som kan gå emellan om något händer.

Mötet visar sig vara fredligt och båda personer verkar ha en enad bild av situationens allvar. De är medvetna om att familjerna är på krigsstigen och båda förstår att det är en fråga om tid innan fler personer skadas allvarligt i familjefejden. Som tur är så har dessa unga personer ett gott anseende i sina familjer och de kommer överens om att använda sin hävkraft för att sätta igång en förliknings-process. I och med att samtalet berör familjernas privata angelägenheter så kommer personerna överens om att avsluta den första träffen nu när ett förtroende har etablerats. De kommer överens om att prata klart när de kan ses på ett mer diskret sätt där samtalet inte riskerar att överhöras av personer som kan tipsa myndigheterna om det som pågår. Stämningen i detta första möte har varit god och de avslutar med att vara öppna med sina farhågor – de är ärliga med att de har hört det värsta om varandras familjer och vädrar sin rädsla kring att ett enskilt möte kan visa sig vara en fälla. För att skydda sig mot skräckscenariot så kommer de överens om att skriva ner att de har som avsikt att ses. Dokumenten som de antecknat på kommer de att förvara i varsitt personliga bankfack och bankerna som hanterar varje persons fack kommer att få direktiv att omedelbart ge familjen tillgång till bankfacket om något skulle hända innehavaren. Den här överenskommelsen gör det tydligt för parterna att även om mötena sker enskilt så är det varken möjligt att göra den andra illa eller ”eliminera den” utan att det leder till att offrets familj blir informerad om händelsen.

Det avtalade mötet sker runt lunchtid i utkanten av staden i ett litet kafé som drivs av ett äldre par som inte lär ställa många frågor. Med säkerhetsföreskrifterna på plats innan mötet så kommer båda dit med ett muntert humör. De är självutnämnda ambassadörer för sina familjer och har ett uppdrag som är deras viktigaste någonsin. De blir uppfyllda av hopp efter en första lättsam situation där de kivas om vem som ska bjuda på maten. De enas till slut om att den ena köper maten och så bjuder den andra på efterrätt och kaffe. Med den biten avklarad ställer de om till en seriös professionalism som ska ro freden i hamn. De sjunker ner i samtal och när maten väl kommer har de hunnit glömma att de sitter på ett kafé. Maten luktar fantastiskt och för att fortsätta med den goda andan så tar de en paus.

Pausen blir dock något annat än tänkt då praktikanten på kafét visst inte hade koll på att rätten innehöll jordnötssmör. Och som det kan vara så kan de små världarna som vardagen utspelar sig i gå under på de mest ointressanta av sätt. Det som pågår inför allas ögon nu är en allvarlig allergisk reaktion. En person är plötsligt rätt sjuk och det finns inga adrenalin-sprutor i närheten samtidigt som resan till sjukhuset förväntas ta en lång stund.

Panikslagen så ser sig den friska av de två omkring och överväger att gå från platsen medan kaféts personal ringer efter en ambulans. Den tänker att den saknar medicinsk kompetens och inte vill behöva förklara sig om den sjuka personens familj möter upp på sjukhuset. Den sjuka av de är plågad men fortsatt vaken och ger sin kamrat klartecken att lämna.

Ambulansen hann tyvärr inte ut i tid. Det är ett ovanligt dödsfall, men varje år dör ett antal människor av svåra allergiska reaktioner. För den levande av lunchkamraterna uppstår ett märkligt läge när den får höra om kamratens död senare samma dag. Den vet att den dödas familj kommer att kontaktas av banken som öppnar efter helgen. När de ser dokumentet i bankfacket kommer de kanske att misstänka ett mord. Ett troligen effektivt men säkerligen farligt sätt att försöka undvika det scenariot är att göra sig sårbar och visa goda intentioner genom att ensam söka upp familjen och förklara vad som har hänt. Mån om den egna säkerheten försöker personen att förbättra sina odds genom att söka upp den döda kamratens familj på en offentlig plats där det finns många människor – många vittnen. Den tar sig iväg till rivalernas restaurang under en tid på dagen då restaurangen brukar ha många besökare.

Tragedin som de visa inte är beredda på är att när en konflikt blir utbredd så uppstår det alltid meningsfulla tillfällen för omdömeslösa personer att rycka åt sig språkrörs-positionen. Redan innan den modiga freds-entreprenören hinner ta sig fram till kassan så får den ett knivhugg i ryggen. Plötsligt ligger den på marken och ett antal personer håller fast den medan den får ta emot knivhugg efter knivhugg. Vad den inte hade kunnat veta innan den nu låg döende är att den drabbade familjen på egen hand har förhört kaféts personal och fått indikationer på att deras anhöriga satt med en person som hade lämnat platsen precis innan de dök upp. Kaféts personal som hade uppfattat situationen som mycket hotfull hade valt att utelämna faktum att maten innehöll jordnötter för att inte råka ut för de anhörigas vrede. Den nu döda personen på golvet hade kläder samt karaktärsdrag som var identiska med den beskrivningen som angriparna hade pressat ur kaféts personal. Med dessa två ungdomar döda brakade ett fullskaligt krig ut mellan familjerna. De här två dödsfallen blev de första av många.